Robin Wiberg

Lite som ett hån uppifrån. När man för endast 5 ynka sekunder släpper tanken så händer det. Lagomt stressad till jobbet sprang jag ut från lägenheten i morse och glömmer totalt bort isbanan som jag varit nära på att halka på varje dag den senaste veckan, och vips ligger man där under en lastkärra (?) som någon från ingenstans parkerat lite snyggt. Förbannad på mig själv och i hopp om att ingen såg mig reste jag mig upp som en slagen hjälpte och haltade därifrån. Passade även på att vinka lite generat med tillgjort skratt till byggjobbarna som stod några meter bort och som givetvis noterat hela händelsen.